Höstfisket har satt igång!
Det finns just nu många sjöar som lockar till ett besök på området. Enesjön brukar vara ett säkert kort under tidig höst, dessutom är den stor nog för att erbjuda många spännande fiskeplatser. Denna torsdagsmorgon kändes ovanligt ljum och nattens kalldimma skingrades snabbt. Två spön tacklades, ett med flyt- och ett med sjunklina, man vet ju aldrig...
Först hade jag bestämt mig för att pröva Lomön, men där var det upptaget. Istället gick stegen vidare ner till Näckrosviken i söderänden. Den viken är ofta sjöns säkraste plats, men med tanke på att fisken i andra sjöar tidigare hållit sig ifrån grundvikarna kändes det ändå osäkert. På plats vid vikens sydliga kant placerades en liten vit Chomper, på långtafs utanför näckrosorna. Det skulle inte dröja länge förrän den första fisken nappade. En fin regnbåge som dessvärre släppte vid håvkanten. Efter ytterliga en halvtimmes försök med corixan bytte jag till en igel, försedd med en liten svart tungstensskalle. Lät den sjunka ner utanför näckroskanten och handtvistade in den långsamt. Vikens regnbågar blev snudd på tokiga så fort de såg den! Två fiskar lyckades jag landa efter en kort stund, ytterligare två tappade jag vid landning, allt inom loppet på en timme. En medfiskande erbjöds sedan platsen, jag var nyfiken att testa Norrviken som sitter ihop med Sydvattnet. Redan vid första försöket tog en fisk igeln, men släppte efter en kort stund. Nu visste jag, igeln var utan tvekan dagens fluga. Inga insekter syntes till alls, trots det visade sig ändå sporadiska vak långt ute i sjön. Prövade en Streaking Caddis och en flytande Buse, men inte någon fisk visade intresse för dem. Efter det lyckade förmiddagsfisket kände jag mig ganska mätt, fisket hade ju varit minst sagt lyckat. Istället gjorde jag ett besök på mitt hemliga kantarellställe, vid Lövsjöns bortre ände- men berätta inte om det för någon!
Som avslutning på den fina fiskedagen måste jag även passa på att berätta om ett ovanligt fågelmöte. En blågnistrande kungsfiskare flög nämligen förbi över söderviken samtidigt som jag stod där och fiskade. Två gånger strök den förbi och förmodligen trivs den i Enesjön på grund av ett rikt bestånd av småabborre. Det är emellertid inte första gången som kungsfiskaren syns vid Hökensås sjöar. Under flera år har den varit synlig både vi Södra laxsjön och vid Lilla havsjön.
Vidare rapporter berättar att fisket på området nu har satt igång på allvar. Den gångna helgens fiske i Lilla havsjön var stundtals riktigt bra, med gott om vakande fisk. Både landinsekter och bärnstensfärgade oktobernattsländor lockade upp regnbågarna till vattenytan. Också Nordvattnet har börjat fiska väl både från flytring mitt ute över de djupa områdena i sydänden och ifrån land längs den östra sidan. Tillskillnad från i Lilla havsjön är det fortsatt streamerfisket som har fungerat bäst i Nordvattnet.
Temperaturen har gått ner i samtliga sjöar och närmar sig nu det magiska området mellan 12 och 16 grader, med andra ord har höstens sjöfiske nu äntligen satt igång.
Under den gångna helgen hade vi kursen Strömflugan i Tidan Baltak. Gott om besökare som alltid vid ån, men trots det finns det ändå mycket utrymme för alla. Fortfarande är strömmarna relativt fattiga på fisk efter sommarens låga flöden, men i selen och längs de lugna sträckorna står fisken desto tätare. Under kursen testade vi flera metoder och tveklöst blev resultatet bäst med streamer eller fridriftande nymfer på sträcka två. Det är roligt att konstatera att fisken nu också har börjat vaka under dagtid och inte enbart på kvällarna. Dock hittade vi inte särskilt mycket fisk som stod uppställda och åt frekvent, men ändå tillräckligt många för att torrflugefisket med E-12 skulle löna sig.
Nu är det alltså hög tid att besöka Hökensås, fisken är i utmärkt kondition och jag är övertygad om att stämmer allt, då blir det vakfiske till helgen. Skulle inte Busar eller brunröda nattsländor fungera, testa då med en svart igel, serverad med långsam hemtagning eller handtvist över botten.
Skitfiske// Johan Klingberg
